Har suttit barnvakt ikväll åt tre barn. När jag väl skulle gå så springer den minsta tjejen Maud fram och ger mig en teckning och ett fjärilshårspänne som hon envisades att jag skulle ha. Jag tror anledningen till att hon gillar mig så mycket är för att jag är alldeles för snäll. Jag har aldrig förstått innan hur barn fungerar, så det är rätt så kul att passa dem.

I lördags var vi på teater i Saint Michel. Det var en förställning som kallas La Leçon och har spelat på samma scen i 53 år. Den handlade om en elev som inte var så duktig på grammatik och på att räkna, och en lärare vars tålamod inte räckte till som gav till följd att i slutändan stack han kniven i henne.

Igår så åkte jag och Linnea in till Étienne Marcel där det finns himla bra second hand. Det är lite synd att man fick upp ögonen för platsen nu efter att halva läsåret har passerat. Jag köpte i alla fall en mockakjol och en vecklig svart blus.

Vi började sent förra veckan så vi beslöt oss för att åka till Rose Bakery för att äta frukost ihop. Det är ett litet matställe med bioprodukter och enligt oss kunde det lika gärna varit ett brunchställe i New York någon stans.

Efter att vi var nöjda och klara att lämna Le China gick vi ut i regnet för att leta upp ett café. Kaffe är som godast på kvällen tycker jag.

Såhär ser det ungfär ut på Le China fast lite mer fantastikt för det är så svårt att fotografera där. Allting lyckas bli så rött. Men om man åker till Paris någon gång tycker jag verkligen att man ska åka dit. Jag beställde chokladfondanten för andra gången.

Igår så träffades vi hos Mimi vid lunchtid för att fira hennes 18-årsdag. Vi satt på hennes golv och åt fina små bakverk och drack mousserat vin medan jag läste högt ur Narnia. Vi alla befann oss i ett saligt tillstånd och tänkte mest på att man inte kunde önska om så mycket mer.







Men dagen var inte slut än för på kvällen åt vi ute på Le China då även Erik och Linnea hakade på. Sen gick vi ner till baren som ligger precis under restaurangen och lyssnade på jazz som visserligen inte var min kopp te men det gjorde inte så mycket. Jag var glad ändå.

Mer bilder återstår, men det blir vid ett annat tillfälle.

Då var den korta julen över och nu sitter jag tillbaka i mitt rum i Paris. Liksom som förra gången är det med blandande känslor. Samtidigt som jag är otroligt glad över att vara tillbaka kan jag inte påstå att allting är som ett lyckligt solskensland. Jag saknar min familj, huset och att få sova i min egen säng. Men igår efter att ha åkt in till Paris för att fika med Disa, Sara och Emma känns det faktiskt mycket bättre. Nu idag så börjar skolan på riktigt och det är också idag som Lundeleverna börjar.