Det är ungefär två månader tills jag och Sara sitter på ett flyg till Paris för att plugga på Svenska skolan i Paris. Vår fina fantasiska vän Olivia åker till Spanien och vi kommer att sakna henne något förskräckligt. Det är så många människor jag kommer sakna, men just nu känns tanken inte realistiskt. Jag tror att både jag och Sara kommer få någon typ av verklighetssmäll när vi väl sitter på flyget. Jag ser verkligen fram emot att få återuppta franskan som i nuläget känns så långt ifrån eftersom jag inte fick någon tillgång till språk i skolan.

Både Sara och jag har en egen vision om hur året kommer att se ut och ska jag vara ärlig så har jag en salig framtidssyn av något slags solskensland! Men självfallet så inser jag att det inte kommer vara så. Visst kommer det säkerligen vara en fantastisk resa men samtidigt förstår jag att vi kommer möta en del motgångar på vägen, men vi är så jäkla motiverade för att motarbeta dem tillsammans!

Tänk er, ett helt år i romantiska, kulturella och vackra Paris!