Det här stället tröttnar man aldrig på. Först kommer man in till en fin innegård där folk sitter antingen och dricker mintte eller röker vattenpipa. Går man så kommer man till restaurangen där man kan sitta vid fina guldfat som bord. Fint som snus är det och igårkväll åt vi middag där. Jag har insett att jag är svag för markockansk mat.