Allt började med drama.

Usch jag hatar att bli väckt av våran irriterande ringsignal. Tar ett tag innan jag hinner skilja på om det var en av de konstiga drömmarna eller verklighet. Jag gissade på verklighet. Jag hade rätt. Var en man som sökte min pappa, såklart. Jag hade ingen ork att leta upp hans jobbnumer så jag sade sömnigt att jag inte kommer ihåg.

Nu ska jag städa i köket innan mamma får venus utbrott när hon kommer home.
Sen när jag har gjort det ska jag ta och ringa Ylva.
Punkt.



Farewell cykelställ.