Efter ett långt letande efter husnyckeln i mina dessa soppåsar kom jag äntligen hem från kanotresan. Det är nästan så att jag knappt kan skriva på höger hand. Jag har paddlat som en dåre, bara för att komma till värmen. Resultatet på den här resan är nästan bara negativt just nu i mitt huvud. Jag har ont i kroppen till topp till tå, och bara blivit mer sjukare. Och igår kväll bestämde Lotta och jag för att åka ut och paddla längre bort. Men innan vi åkte ett par meter bort började vi olyckligtvist luta ut samma håll och välte kanoten. Panik, skratt och tusen nålar av kylan. Och clever me hade jag dock inga extra byxor, istället fick jag ta på mig mina pyjamasbyxor med gunghästar på.

Uppdratering med bilder kommer snart. Men först till tv soffan och följa Ally Mcbean.
Jag kan inte låta bli att tycka om det för mycket.